När jag var 15 år och slutade nian fick jag två kaktusar av min pappa. De har stått där i fönstret i mitt flickrum sedan dess. Oansenliga som kaktusar är. För några år sedan hände något med den ena kaktusen. Den började växa och helt plötsligt växte en slags svart, hårig gren ut. Så en natt slog den mest fantastiska vita blomman ut! Den doftade underbart, en doft som spred sig i hela huset. Blomman försvann ganska snabbt, det var som att den aldrig hade funnits... Sedan dess har kaktusen blommat med jämna mellanrum och jag har flera gånger lyckats vara "hemma" när det skett. Det har även vuxit ut "småkaktusar" som har satts i egna krukor. Jag har fått en som växer till sig här hemma nu. Jag hoppas verkligen att den också kommer att blomma en dag!
![]()
Här är en bild från sommarens blomning!
Kaktusar är överlevare. De kan växa utan näring och vatten. De har en hård yta, men en mjuk insida. Och det mest fantastiska, de kan blomma! Det gäller bara att ge dem omtanke och ha en rejäl dos tålamod...
